2023: Regnet stirrar på mig med sin elaka blick. Några onda barn försökte råna mig förut när jag pånyttfödd lämnade ICA Nära. Hösten är här med sin euforiska begravningsstämning och SHL börjar snart. Jag har påbörjat den långa mardrömslika vandringen från soffan till köket men mitt solar plexus stirrar in i en blixtrande blackout av den första dagen i skolan 1972 och dagens skjutningar, sprängningar, terrorhot, miljökatastrofer blandat med Thore Skogman, Jokkmokks Jokke, Lasse Lönndahl, Loreen och jag finner mig ligga kvar i soffan stirrandes in i TV:n som inte är påslagen. Det är Finnkampen imorgon och regnet slänger glåpord efter mig. Hur ska man säkert kunna veta vilket år det är? Hur ska man kunna veta att man existerar mer som en flyktig dröm hos ett rådjur inne i skogen som brinner av en tung längtan efter frid, ordning och reda? När ska kärleken äntligen vakna i ensamhället så att det blir beboeligt? När ska människorna sluta att leta efter saker där de inte finns? När ska själens renässans börja blomstra i en fest som aldrig sviker? När ska min mamma och pappa knacka på dörren och verkligen undra hur jag mår så att jag inte ballar ur och blir psyksjuk? Jag ligger lågt 1973 och bidar min tid tillsammans med mitt nya seriealbum Tintin i solens tempel. Norrmalmstorgdramat är i full gång och pappa sköljer ned sina bästa vänner valiumtabletterna med vodka. Han blir så lummig då och behaglig. Förhäxad står jag och stirrar in i en tavla av Gauguin. Ralf Edström och Roland Sandberg sitter i soffan och gör verkligheten mycket mer verklig. Pappa är helt borta. Mamma vet jag inte om hon faktiskt existerar. En alienerad sorg lägger sig över radhusets vardagsrum men alla är glada och uppsluppna.
Jag tar djävulen i handen och vi går ner till mitt rum och jag ska sova. Pappa ramlar i trappen men det är ingen som bryr sig nämnvärt. Djävulen läser en saga om hur otroligt illa det ska gå för mig och min så kallade pappa.
2023: Regnet har börjat att avta. Katterna och jag står inför en livsviktig uppgift, att göra det allra bästa av den här dagen. Jag måste cykla och köpa snus. En duva kuttrar. Ikväll så är det Agent 007 på TV och imorgon Finnkampen. Nu regnar det igen. Folk är galna helt enkelt i ett samhälle som för länge sedan har spårat ur. Jag bor inte i Sverige, jag bara vistas här.