Jag ser ljuset i slutet
låter ögonlock spräckas
håller om mig själv
i en natt av mörker

Det är så evigt plågsamt
att fatta beslut
Det pågår på jobbet;
i min relation
i relationen till mig själv

Jag får kramper i bröstet ibland
de håller sig
flera veckor

Om jag andas djupt då
går jag sönder;
musklerna är spända,
intill bristningsgränsen

Jag påminns om hur vi var,
sörjer det vi är;
den hungern som dött ut

Jag känner mig så värdelös
men jag håller dig kär

Din hud ter sig främmande

Jag ser dig, men jag är inte där;
en skal som vandrar
genom ensamheten,
som ligger i fogarna här

Det gör så himla ont:
att inte kunna väcka något begär;
att känna din likgiltighet
inför mina smekningar,
en död kropp
med ögonen isär

Att få utså veckor
när du inte är här;
när dina tankar snurrar
på grund av stress;
på grund av stress
över att inte vara
tillräcklig

Att mina känslor får dig att bryta ihop;
att det är jag som är roten till problemet:
jag påtalar problemet
jag påminner dig om att jag är här

Att aldrig känns sig tillräcklig:
för att få dig kåt

Det har gått två månader nu
Och inte en kyss

När jag rör dig
känner du ingenting
förutom stress:
det som är där
just då

Inte mina händer som söker
efter närhet i köttet
Du är bortom mig,
innefattad i dig

En varelse som behöver närhet
men skyr den

När alla känslor går
på åtta cylindrar:
När dina händer
sluter sig
kring dina öron;
bara för att allt skall bli tyst

När du inte förstår vad jag säger
för du svängde höger
i vänster kurva

Det har alltid varit svårt;
riktningar
Höger eller Vänster
på minimal tid

Låt mig sträck ut min hand
medan det fortfarande
finns tid