Bladet vänds och livet börjar om
nya gator skiner med uppenbarelsens förljugna lögn
förgyllda av marmor och arsenik skriker partiklarna ur sin skönhetsångest mellan tomrummets förvridna meningar

Nya andetag omformar den matematiskt omöjliga verkligheten
förståndet tangerar minimalismens strikta konsensus
vi stiger mot himmelen och fångas i atmosfärens heliga töcken
fåglarna skälver av sorg med oräknelig distans i vingspannet

Det meningslösa bombardemanget av visshet når aldrig ut till alla krumbuktande delmål
dragen fram genom svettiga betraktelser inser vi alla det absoluta måstet som håller på att tippa världsordningen
det är blickar som gnistrar bakom gallerfönster
modala motorvägar som leder till deprimerande rastplatser med barrtäckt mark och halvt förmultna cigarettfimpar

Från fabrik till jord, rost till synd
timida steg mellan tegelväggar från förlorade årtionden
hopplösa försök till vägledning genom idog kommunikation med de döda själarna
putsen fallerar, rören ligger innanför med den trevande ormhjärnan som väser fram mytomspunna epos

Rimligtvis bör vi stanna upp och inse
det rämnar
varningsklockor i mjukblå neon knäpper regelbundet med monoton elförståelse
spänningsdoften från elledningarna ovanför, det statiskt förutsägbara
kraften från åkrarnas efterlängtade upplösning
våra kroppar som temporära landmärken
något som jorden kommer att glömma