Grå dagar kom med vagnens kluckande kavalkader
en tropp beresta samtalade lågmält mellan regndropparna
färgen hade mist sin lyster och det murkna träet ekade i skymningen
marknaden där själar såldes förkunnade sin öppning om tvenne dygn
hjulens monotona rotation luckrade upp markens brännsår
guldets tyngd sög in ljuset; ett vackert obsidiansmycke av mörkt begär
kusken, som också var ledsagare, hörde dolkstötsviskningarna bakom sin rygg

Vägrenens lutning, grusets saktfärdiga knaster
skruvade korkekars vinhaltiga dunster
smaragdgrön mossa med sin bördiga doft
fuktens förruttnelse som angriper de solkiga tänderna
valkiga händer som vilar på skaftet
gluggar av spådom i mörka munhålors stickiga andedräkt

Hösten omhuldade droskans gestalt
skuggor av mjällt obehag kurrade kring kröken
resekaminen värmde kropparna vars natt redan hade varit lång
tålamodet prövades för varje löv som föll till marken
varje tick på klockan genljöd genom skogens sorl
misstänksamheten människor emellan fördunklade ljuset
attacken var förestående och svetten sammetslen