Det ligger något olustigt i luften
en spänning som stör energin
de små dansande atomerna
ständigt darriga rörelser från förr

Jag sitter mjukt
med antennerna riktade mot skyn
det är verkligen något som är skevt
tidevarvet har gått ur led

Diskbänken vittnar om försummelse
min skjorta är ostruken, oknäppt
tinningarna bultar, huden stramar
radion skvalar tyst över köksgolvet

Roströda byggnader utanför fönstret
de stiger mot skyn, omlott med solnedgången
upp mot en värld där alla sagor har berättats
tvivelaktiga slut på samtliga

Låt händerna streta emot, till varje pris
den kinetiska energin får inte rubba dina fingrar
förvandla dina ord till oläsliga kråkfötter
smattra ut bokstäverna likt mördarmaskiner mot det vita

Låt meningarna bli silhuetter mot energin
likt raketerna som mäter tryckvågen
belys det redan bländande molnet
ett tumavtryck i aska mot horisonten