Formen på dina ögon
Jag kunde ha ritat dem i sömnen
Din fingerspets som stryker min arm
Du visste varje hårstrå på min kropp
Vi var så nära man kunde vara
Ingen kände mig som du

Jag berättade min varje tanke, varje fruktan, varje dröm, jag lade min själ i dina händer

Dina ögon lyste och du sade du vill ha mer
Så jag vred och jag bände, jag böjde, slog knut på varje lem
Pressar, sliter, tär och tvingar, jag vill ge dig varje droppe

Du är varm, det ångar, det rinner genom dina fingrar
Springer med kåsor, vill rädda vattnet som nedåt slingrar

Men jag är tom, jag tappar formen, jag klarar inte mer
Du rynkar pannan, ryggar bakåt – varför sade jag inte det
Varför gav jag dig inte chansen, varför gav jag inte mer
Jag hade ju lovat dig, du vill ju ha mig, du är ju snäll och du ber om mer

Men jag är tom, har ingen fyllning, har inget mer att ge
Jag vädjar om hjälp, vet inte längre upp från ner
Du rynkar pannan, ryggar bakåt – du vet inte längre vem jag e
För jag är tom, har snart blött ut

Jag ber dig om din hjälp, jag kommer nog att dö
Men du säger vi är inte längre samma
Du står inte längre i min kö