Galvaniserad tänker jag på då
låter min kropp stålsätta sig mot luften
håller mina händer omlott
under ett täcke som är allt annat än varmt

Inser att jag inte kan greppa något alls;
minnen ställda på murkna piedestaler
nästan där
men alltid vanställda

Allt tycks tryckas ur mig
jag är en möglig disktrasa
allt rinner menlöst ned i vasken
med ett nattsvart sörplande
som ekar genom kökets geometri

Ärrvävnader över mig kropp;
det är det som finns kvar
jag har glömt bladet som skar mig
jag har glömt varför

Jag vill fånga det;
allt som var,
dofterna, känslan av hud
blickar från förr

När jag ser tillbaka blir jag blind
endast en skugga spelar mot väggen
jag försöker, jag misslyckas, jag är stilla
jag är evigt fast i nuet;
historielöst fermenteras jag i ånger
över saker jag inte kommer ihåg