Djävulen är kreativ och placerar ut demoner i människoskepnad i samhället och världen.
Det gäller att känna igen dem och med Guds hjälp förgöra dem. De finns i alla sammanhang och inom alla områden och de vill inget annat än att suga ditt blod och sänka din självkänsla.
Det kan röra sig om en skötare inom psykiatrin som med en blick kall som is totalt ignorerar din helvetiska situation och skriker åt dig att du ska gå in på ditt rum eller en läkare som är en självgod euforisk zombie som älskar att höra sin egen röst pladdra på och som inte lägger märke till att du faktiskt existerar och att du lider någonting rent helvetiskt. Djävulen älskar att slå mot de som är svaga och utslagna och att med en död och likgiltig blick göra allting sju resor värre. Kärlekslösheten är ett kallt mörker i vilket du irrar ännu mera vilse tills du inte orkar längre och sväljer tio kartor propavan. Ska det behöva gå så långt som självmord för att man ska bli fri från ondskans terror? Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Människorna skulle behöva vakna nu i kärlek och sanning.