Ljuskåporna kommer
med jämna intervaller
och ljuger
med sin återkomst

Bågformade rörelser
i stillhet
längst med
vägarnas
oändliga ringlande

Mittlinjen får inte passeras
det metafysiska körfältet
måste
upprätthållas

De gudomliga inspirationen
genomsyrar de slitna
sätenas glans;
timmarna trampas
av mina fötter

Gråten längst med halsens sfär;
stretande vibrationer
vars ljudvågor
spiller ut
över glaciärens
påskyndade förtvining

Jag kör natten igenom
och ser eldröda kaskader
slungas ut
känner doften av uråldrig mossa
och sulfur

Havets brus når mig
genom jordens skrik
stäpplandskapet
bränns levande

Jag tänker på framtiden
den som tog slut
innan vi såg
hela förloppet

Tvingad att ransonera
med orden,
låta mina ögon ta in allt
magnetstormarna fruktansvärda glans