Jag har ofta mycket bättre fantasirelation
med folk jag ser på TV än med människor i verkligheten. Dessa fiktiva relationer ät rika på näring både själsligt och intellektuellt.
Verklighetens personer är platta pappfigurer, kristna människor utan spirituell blomning
med en kärlek som för länge sedan är död.
Jag hsr en mycket djupare och långt mer
meningsfullare relation med folket pä TV.
Vad spelar det för roll om man dör ung när
man redan har fantiserat allt som kan hända
i livet? I mina fiktiva excesser är jag lycklig.
I mitt liv är inte året 2023 utan för alltid
1975. Det är för evigt sommaren 1975 då
jag i ett kosmiskt flow lyssnade på ABBA
och mitt rum var fullt av en magisk kärlek.