Vissa 60-åringar beter sig exakt som när de var 10 år gamla. Att bryta de negativa mönstren är näst intill omöjligt. Att försöka tala dem till rätta är meningslöst eftersom poletten inte trillar ned. Trygghetsnarkomaner som gör allt för att förneka sanningen och allvaret.
60-åringar vars liv är en rondell som de kör
runt i år efter år, en drog av status quo,
så tragiskt och tröttande att bevittna.
Människor som har glömt bort att de redan
för länge sedan har gett upp, hjärntvättade
som barn av föräldrar som inte har lyckats
bryta sina gamla negativa mönster från sin
hjärntvättande barndom. Sanningen som
spränger djupt inne i kropp och själ.
Glädjen som har sinat och frågan som
bränner: vad är meningen med livet och
hur ska man kunna bli kvitt denna sjukdom?
Det som de tror ska rädda dem är det som
är mest destruktivt och olycksbringande.
Eftersom livslögnerna är så utbredda och
dominerade så är sanningen alldeles för
överväldigande och förkrossande.