Framtiden är nu det gamla som gick är förgånget andetaget som nyss togs i (som per auto) detsamma förgånget gamla tänket ”dito” detsamma förgånget
planeringar av tid hit som dit upp eller ner, stressar. Tävlan bäst som störst, duger etz etz räkningen nu eller senare att betala det är mänskligt.

Människan har sina göranden andetag sitt i planer planerar tänker ständigt ”hade ja stängt radion hur ska allt bli? Det som sker i tid som nu som i dåtid där sekunder, sekunderna rusar rusat snabbare tycks som det verkar i likadant men på annat sätt, förr kanske var ett lugnare klimat inte så stor tävlan och stress där det mesta knutet till mer levande landsbygd och gårdar i lugnare tempo.

*Vad hände ”vad gjorde av dyrbar tid”.*

Stilla bön om nåd att i nya andetag kunna andas, att kunna och att vilja se förändringar på en mening i att leva.

Bedömningar lämpligt som olämpligt i tider som nu och som stunder kan tyckas i stora förändringar, det överlämnar, ja vad annars?
Stundens allvar det som vettigt eller inte överlämnar, framåt, framtiden överlämnar endast i hopp om nåd?…
….Frågor…
..**Mänskligt är att vara en människa och att vara frågande**…

Copyright Glitträ