Framtiden är nu det gamla som gick är förgånget andetaget som nyss togs i som per detsamma, förgånget gamla tänket ”dito” detsamma förgånget.
Planeringar av tid, hit som dit upp eller ner, stressar. Tävlan bäst som störst, duger etz etz, räkningen nu eller senare (att betala det) är mänskligt.

Människan har sina göranden, andetagen sitt i planer planerar tänker ständigt ”hade ja stängt radion hur ska allt bli”? Det som sker i tid som nu som i dåtid där sekunder, sekunderna rusar, rusat, snabbare tycks som det verkar i likadant, men på annat sätt. Förr kanske var i ett lugnare klimat inte så stor tävlan och stress där det mesta, knutet till mer levande landsbygd och gårdar i ett lugnare tempo.

*Vad hände ”vad gjorde av dyrbar tid”?***

Stilla bön om nåd att i nya andetag kunna andas att kunna och att vilja se förändringar på en mening i att leva.

**Bedömningar lämpligt som olämpligt i tider som nu och som stunder kan tyckas i stora förändringar, det överlämnar, ja vad annars?
Stundens allvar det som vettigt eller inte överlämnar framåt, framtiden överlämnar sig själv på endast i hopp om nåd ja vad annars.
….Frågor…
..**Mänskligt är att vara en människa och att vara frågande**…

Copyright Glitträ