Som ostadiga spöken
Vilar våta händer på immiga fönster.
Skyndar sedan vidare.
Fönsterbrädorna är genomblöta.
Mejram och jäst andas tungt
Instängda i det blixtslagna huset.
Löses upp i plötsliga vindbyar
som ger frän doft av färskt skadat trä.
Små bucklor på kastrullen.
Tunna filtar över sovande pojkar.
Jag går orolig från rum till rum.
Lätta som katttassar är mina steg.
Strömmen är ute efter att döda.
Långt borta, ett dovt ljud,
Viktigt, olyckligt, svagt,
Lika lite förstådd som min dröm
bortom vällande regnmassor.