En efter en dyker de upp i mörkret:
Några vänner och
några med historiska namn.
Vad sent de börjar lysa!
Men innan de bleknar står de
perfekt förkroppsligade,
allt det förflutna nämner dem
som en mantel av nedkämpat kaos.
De var män som jag trodde bara levde
för att förnya den slösaktiga kraft
de tillbringade med varje het konvulsion.
De påminner mig, långt borta nu.
Det är sant att de inte hade vilat förr,
men nu när de verkligen gör det,
bortsett från sina misslyckanden,
drar de sig tillbaka till en bestämd bana
och vänder sig med osjälvisk
hård energi, som stjärnorna.