Inget hat
Om inte kärleken först har gått före.
Vem sa det?
Det är så svårt att vada i närheten av sanningen
I dessa skiftande utkanter och träskmarker.
Ett vanligt besök, inte mer,
På det gamla sjukhuset.
Ännu en vecka med nattlinnen staplade i högar.
Sjuksköterskornas lågmälda samtal.
Långsam tarm, döda tänder, mediokra schampon.
Och så de plötsliga hemska tårarna,
Hennes behov av att kramas,
Häpnadsväckande, så ur lås och otimat.
Jag går för tidigt, förskräckt,
Klumpiga läten hörs med sorl om hur stolt
Han borde vara över henne,
Hon "tar det" så länge.
Lättare att överlägset acceptera kylan
Än att den här isdrottningen kanske älskar,
Ofullkomligt, på hennes eget sätt.
För länge sedan vande jag mig vid kyla.
Har på något sätt, någonstans,
Bara misslyckats med att förstå den.