Månen är ny varje månad
men blir ändå aldrig gammal.
Efter månader
denna tysta axel,
denna värme igen.
Återigen till tegelstenarna
vi lade med eftertanke.
De är nu stumma, övergivna.
Vi ler som ljuset mot ödeshuset
och hittar glada sprickor i det.
Månen är inte rastlös,
utan en smått elak rackare
som kasserar åldrande Stenbocken
för snabbare vänner.
Våren viftar inte med en näsduk
till vintern.
Månar är lätta.
Ny måne, samma måne.