ibland,
så/stockar/sig/orden/ett/tag

de ord som var för stora,
för svåra, för vackra,
blev inte sagda..


…får vänta någon dag


ty alla har vi vårt eget bagage
av oläkta sår och annat som skaver
som river och slåss, kväver vår röst
ja, hur som haver,
minns alla tillfällen som gavs men inte togs,
känslor vi känt men inte vågat,
människor vi mött, kärlekar vi mist,
tårar som torkats, glädjen som tågat!

och där,
i minnet kan du fyllas av ödmjukhet
till tiden, vännen och livet;
vänta in ditt hjärtas lugna slag,
ta in luft från tårna,
andas med hela ditt väsen,
lyft så de vackraste orden,
från ditt hjärtas gömda vrår,
linda dem varsamt,
servera på bricka,
forma dina läppar,
hör ordens ton,
lätta likt en fjäril om våren,
landar de trevande, stilla,
hos den som väntat





— i luften flyter ord