Kanske var det sorgmod
som fanns i vår blick

Kanske var det slutet
med vindspelets klagan

När hösten drog iväg
satt åter hårslingan
som klister i din blick

Med sorgfyllda ögon
kunde mig ana
hur tankarna var
av svårmod och sorg

Sedan vilar det ständigt
ett ensamt vemod
i livets spegelramar

Då vårt samvete knyter
och lämnar oss kvar

Felicia