Vad dagens barn och
ungdomar borde
lära sig är aktning, ordning och reda,
vördnad, hänsyn, medkänsla,
vanligt hyfs, folkvett, prydlighet,
skötsamhet, ordentlighet, samvete,
hederlighet, måttlighet, ömhet,
kamratskap, plikttrogenhet,
förnöjsamhet, offervilja, friskvård,
självrannsakan och osjälviskhet,
men finns dessa ord med i
Svenska Akademiens Ordlista?
Existerar det överhuvudtaget någon
moral, etik och något sådant som
värdegrund och solidaritet?
Existerar det överhuvudtaget
någon äkta kärlek och glädje
eller har allt och alla sugits
in i ett svart hål av likgiltighet och apati?
Folkhemstanken vart tog den känslan vägen?
På den gamla goda tiden fanns en mycket stark känsla av Sverige som ett heligt VI.
På den gamla goda tiden då folk faktiskt
fortfarande trodde på Gud så fanns det något som hette att sätta tydliga och hälsosamma gränser så att samhället och människor
inte flyter ut i ett mycket destruktivt kaos.
På den gamla goda tiden sprang
inte tonåringar runt och sköt ihjäl varandra.
På den gamla goda tiden fanns något
som kallades för en sund uppfostran som
lärde barnen och ungdomarna
värdet av att äga folkvett och vanligt hyfs.