Det finns en optimism som är cynisk. Det finns en välvilja som är ett godtyckligt svek. Jag ser ett mörker som vill släcka det svaga flämtande ljuset, en självgod likgiltighet som älskar att ha kontrollen. Jag ser hur ondskan sprider sig och hur maktfullkomligheten njuter i världen.
Så vad har man att sätta emot när ens kärlek ligger trasig och utslagen och folk sparkar och spottar på en? Det finns en optimism som är cynisk och en arrogans som ler mot en överlägset överseende. Det finns vuxna människor som inte skulle drömma om att sträcka ut handen till den som är på väg att falla ned i en avgrund, ned i ett slukhål, ned i helvetet. Det är skönt att ha en avstängd empati, det är underbart att vara riktigt stark och sparka på den som ligger och som bara ligger samhället till last. Kärlek skapar inte mer kapital och välstånd. De svaga och ynkliga människorna måste ta sig i kragen och rycka upp sig och sluta självömka. Svaghet finns det ingen ursäkt för. Så bygger vi ett funktionellt och starkt samhälle i vilket de goda och starka medborgarna styr över alla människor som bara är en belastning. Det ska vara gott att leva. Sverige är ett underbart land för de som har klass, snille, och smak och som vill någonting storartat med sina liv.