Månens svaga sken lugnar

Stormen som bor i mitt hjärta 

Mörkret har alltid varit trygghet 

För jag har aldrig varit bekväm

Med att vara medelpunkten

Även om min klädsel kan förvirra

Att synas utan att synas 

Det är min bästa gren

Mina stega ger sällan något eko

Utan ibland står jag bara där

Tryggheten i att vara osynlig

Har alltid varit min räddning 

För att slippa förklara 

Hur jag kan le och verka glad

Även när mitt hjärta blöder 

Natten är min fristad 

Och hösten är mitt rätta element 

En osalig själ Med en lugn yta