Min kristna så kallade mamma och min arrogante styvpappa var två demoner helt utan empati. Naturligtvis så blev jag i det långa loppet psykotisk, för det var ju bestämt så.
Flyglarmet ljöd inte i Örebro, hela världen stannade inte upp och USA:s president och FN samlades för krismöte om hur man allra bäst
skulle kunna hjälpa den extremt sjuka Johan
i det idealiska föregångslandet Sverige.
Mitt tillstånd var en grotesk och surrealistisk katastrof och människorna blev uppskrämda
för det var ju så det var bestämt i min bisarrt urballade familj med sin förställning och sitt svek. Jag ringde upp Gud men hans telefonsvarare bara sade att han sov och inte störas. Jag eldade ned radhuslängan men jag blev inte av med min psykos.
Jag satt i skogen och sniffade kontaktlim och lyssnade på Deep Purple men det var aldrig någon som saknade mig. Hela Närke var avfolkat och jag vandrade omkring naken tillsammans med mina katter Jim och Jam.
Min kristna så kallade mamma och min arrogante styvpappa var två demoner helt utan empati. I det långa loppet så blev jag naturligtvis jävligt psykotisk och jag satt i förhandling med Gorbatjov angående Tjernobyl. Jag var ju naturligtvis den enda som visste vad verkligen hade hänt på det urballade kärnkraftverket och i samma veva så mördades Olof Palme. Jag visste naturligtvis vem som sköt honom. Hiroshima. Jag var den förste som dog av den enorma tryckvågens hetta vilket de psykiatriska läkarna Lång och Bom inte trodde på så att fick ett panikångestanfall så priserna på grönsaker sjönk på ICA Krämaren. På min elfte födelsedag så fick jag det dystra beskedet att min pappa Ingemar hade begått självmord. Sådant kan vara mycket påfrestande för en pojke att tvingas höra. Jag fick sedan noll hjälp med krishanteringen och sorgebearbetningen. Naturligtvis så drabbades jag i det härliga Sverige ett fantastiskt psykotisk sammanbrott i det långa loppet. Kronprinsessan Victoria och jag har blivit vänner på sistone. Hon bryr sig inte om att jag är psykiskt extremt sjuk och har lovat dubba mig till riddare när hon blir drottning. Ronald Reagan kom förbi med en påse finska pinnar. Det är någonting härligt och amerikanskt förtroendeungivande med honom. Sedan gick jag naken upp till det helt folktomma Örebro i en andaksfull vördnad inför Gunnar Ekelöf som förresten kommer på middag ikväll. Jag vet inte vilket decennium det är. Allting snurrar allt fortare och det måste vara så det är bestämt.
Personalen på avdelningen är snälla. Skötaren Kent kom med en papperskasse serietidningar från 1970-talet. Jag gav honom en kram. Tusen parasiter i min hjärna slukar mitt förstånd. President Nixon sjunger godnattvisor för mig angående Watergate. Allting börjar om. En svart sorg bankar i bröstet över det förstörda livet. Ett obeskrivlig förnedring. Ett fiasko.