Volatila tankar på hög
explosionsrisken blir exponentiell
ett snedsteg i fel gränd
blir lätt katastrofartad

Jag vill gå på, utan djupare förståelse
bli vilseledd längst med bullrig kullersten
känna mina tår klämmas i springorna
käken spänd, redo att slå ut
öppna armar med döden på lut

Min mage är alkalisk
tankarna likaså
ändå smälter inte maten
självantändningen ligger nära
en levande bomb av knappt processad mat
svullna organ, väl omhändertagna med excess

Håret är en hinna av fett
som kyler ned min kropp
jag blir aldrig ren
oavsett fotstegens antal
kliandet slutar aldrig
snart är jag bara klister

Människorna gömmer sig bakom blyinfattat glas
men de ser mig genom nattliga sessioner
jag hör ofta hur deras blick skiftar synvinkel
och gömmer mig i periferin
men jag är här,
varje natt
bara för att påminna dem