De hjärntvättade människorna
som bara inte vill inse
att de är hjärntvättade sen barnsben.
De självgott kristna som springer
djävulens ärenden utan att ens märka det.
Trygghetsnarkomanerna som inte
fattar konsekvenserna av sitt livsval.
De skenheliga egoisterna som
inte är medvetna om hur mycket de sviker.
60-åringar som beter sig som tioåringar.
Ett sorgligt Sverige av en kylslagen ensamhet där det inte går att ta sig in i gemenskapen.
Vad är det för fel på det här jävla landet?
Vad har du för omgivning frågade min
forna närmaste vän mig i en nattlig dröm.
Ja just det hur beter sig mina så
kallade vänner, syskon, vad vill de egentligen?
Vilken mognadsnivå och klass har de?
Min telefon ringer nästan aldrig.
Det är inga fel på mig, jag är en kärleksfull, empatisk, erfaren, förstående och rolig man.
Det måste vara väldigt påfrestande och trist att leva sitt liv som körande i en rondell
år efter år, decennium efter decennium.
Jag klarar inte av ett sådant torftigt sorts liv.
De hjärntvättade människorna som
bara inte vill inse att de är hjärntvättade sen barnsben. Folk som stänger in sig i sina lägenheter och lever som några slags sekter.
Folk som inte minns vad det innebär att verkligen leva. Folk som vägrar erkänna sitt misslyckande.
Tänk att ligga på sin dödsbädd och
förstå att man inte har levt sitt enda liv.
Min telefon ringer nästan aldrig.
Jag är så trött på de här människorna.
Jag får ut så mycket mer av
mina två katter och av Gud.
De psykiatriska läkarna som högfärdiga
tror att de är något men som inte
klarar av att sköta sina arbetsuppgifter.
Kärleken och sanningen som lyser
i mörkret och får mig att inte ge upp.