Här på lördagskvällen,
inget annat än en mörk trötthet i min själ,
inget annat än en filt på mina ögon
eller de två gamla kopparmynten,
ingenting utom en mås
som går förbi stenhusets smala fönster,
inget annat än en jord som har försvunnit över oss
och lämnat mig med denna trötthet.
För själen behöver blomma
likväl som potatisen behöver det,
själen behöver en tistel vävd i fred som kaos,
den behöver förnyas och bli rastlös,
den behöver mer än gravarna
som jag ser vid den här stenen.
Stiger till en tom himmel som är i bitar
med svarta tunga långsamma moln,
den regniga kala himlen av får, himmel av kor,
himmel av trötthet, himmel av månen när hon stiger upp
från himlens stackars trasiga kroppar.
En trasig kvinna i sitt nattlinne
söker en värld som har gått vilse
- i henne.