För 90 dagar sen låg jag med hjärtklappning.
Huvudvärk och ångest i vanlig tappning.
Krökat nästan varje kväll i flera års tid.
Allt för vara social, inte ha ocd och hålla ångesten timid.
Det har varit svårt och jävligt hela vägen hit.
Men jag har stått emot och kämpat mot alkoholens skit.
En dag i taget säger de att man ska ta.
Ett tankesätt som funkat rätt bra.
Har vaknat på måndagsmorgonen sugen på en bärs.
Men vill inte göra min kamp till köttfärs.
Trots att jag ännu omgiven av alkoholen är.
Så ger den fingret och säger nej där.
Fortsätter framåt och utredning göra.
Det är nog fan bara att tuta och köra.