Kärleken är den bror du aldrig hade, det sociala sammanhang som lyser med sin frånvaro. Kärleken var någonting som du som barn bara kunde drömma om, ett paradis som du för längesedan glömt att det existerar. Trygghetsnarkomanernas tvångsmässiga självdestruktivitet smittade av sig på dig tills du blev exakt likadan. Att utplåna sig själv tills ingenting finns kvar. Kärleken är den bror du aldrig hade, det sociala sammanhang som lyser med sin frånvaro. Familjens inbillning att allt är OK. Att gå omkring på stan och sova är inte trevligt. Psykiatrins hårt godtyckliga självbelåtenhet. En patetisk amatörism. Kärleken är den livräddande psykoterapi som det inte fanns resurser till och du vaknar på dagen och känner dig som en uppfuckad zombie. De välbetalda politikerna som inte vet vad de håller på med och inte en gnutta sol i deras blickar, ingen empati. Det närmaste dygnet så tar 3-4 svenskar livet av sig. Kärleken är den bror du aldrig hade, det sociala sammanhang som lyser med sin frånvaro. Det vore så mycket bättre att vara en katt i en tillförsikt och förtröstan som skapar trygghet och glädje. Jag har vandrat i avdelningens korridorer hela förmiddagen. Doktor Ann Ahl och hennes kollega Inga Gränser dividerar om medicineringen när jag bara skulle behöva ett innerligt samtal och en kram. Samhället som bara måste fortsätta att fungera. Shoppingnarkomanernas koma. Julskyltning i början av november. Kärleken är den bror du aldrig hade. Kärlek är att få gråta ut i mammas famn, vilket aldrig hände i din surrealistiska barndom som du bara vill gllmma. Det suicidala grå molntäcket. Att finna sitt enda sociala sammanhang genom att gå omkring på IKEA i timmar. Samhället som bara väntar på att få ett välbehövligt totalt sammanbrott så att allting får börja om. I en allvarlig kris kan människor börja tänka annorlunda, när det verkligen brinner i knutarna och det måste till en radikal förändring. Då kan ett uppvaknande komma till stånd. Kärleken är den bror du aldrig hade, det sociala sammanhang som lyser med sin frånvaro. Visst känns det toppen att kunna älska någon och att vara älskad. Varför ska det vara så omöjligt? Jag sitter och pratar med skötaren Kent på avdelningen. Han har ögon som ser och öron som hör. Han är en fyr som lyser i mörkret. Kärleken är en arm som sträcks ned i avgrunden och räddar en. Kärleken är någonting som helt klart är värt att satsa på. Jag sitter på mitt rum och lyssnar på Joni Mitchells platta Blue. Jag känner ett hopp.