Men jag undrar ändå i min kammare
ser solen sakta tar sig ner bakom horisonten
och stigande någon annanstans

Lutar mig över skrivbordet
välter min gamla kaffekopp
som jag glömde i letandet
efter mina sökande ord

Låter blicken falla ut
genom mitt mjölkiga fönster
där glaset har ringar
då ålder lämnar spår

Först då ser jag åter mannen
sittande i sin rännsten

Sakta och krokig
reser han sig upp

Just då är det som han känner
att jag söker hans blick

Han tittar upp
jag lyfter min hand
han stäcker upp sin

Livets baksida
att födas fri
men skattad till döds


Felicia