Jag lyssnar på de här låtarna
från en exklusiv studio.
De tillhör ett annat land,
tillhör en bar himmel,
tillhör en stadsdel av ljungeld och granit.
De tillhör sjömännen
som höll sin kurs
genom nostalgi och månsken.
De tillhör jungfrurna
som bar hem mjölken i hinkar
i skymningen.
De tillhör hundarnas skällande
till stjärnornas midnatt,
till havets fruktansvärda kraft,
till exil förbi ekvatorn.
De tillhör det glesa gräset,
tillhör de skrynkliga ansiktena,
tillhör husen nedsjunkna i dalarna.
De tillhör vattenspeglarna
som hämtades hem från fisket.
Nu är de gjorda av kristall
och det tar bara ett ögonblick för dem
att häftigt armbåga sig fram
genom mörkret.