Det finns inte längre plats
en kropp som saknar djup;
syllar vars röta sträcker sig långt
egenhändigt och upproriskt

Det är ett utplånande som upprepar sig
ett valv mot en himmel
som valt att glömma mig

Låt det evigt rostiga
oxidera i fragmenterade flagor
var inte noga när det kommer till burspråken
inse det praktiskt i ständigt förfall

Det ligger en resning innanför partiklarna
hemligheter i spröda nät
sammanhållna med dålig andedräkt
och ärrad hud