Människor vars jag, psyke och själ vissnar och dör efter en mycket långvarig brist på kärlek. Det vimlar av dem på de psykiatriska klinikerna. Deras tomma ögon som skriker efter hjälp. Läkarna som ordinerar medicin så ska allt bli bra. Psykoterapi kommer inte på fråga för det är alldeles för dyrt och den alarmerande höga suicidstatistiken det kan inte vara de anhörigas fel eller samhällets.
Varför skaffsr folk barn när de inte klarar av
att ge barnet den kärlek som är livsviktig?
Patienternas panikslagenhet. Personalen
som desperat försöker inbilla sig att de kan göra någon väsentlig skillnad. Vandra korridor är det enda som återstår för patienterna som för länge sedan har gett upp. Läkarna i sina vita rockar som fältherrar som bara kan konstatera att slaget är förlorat gällande de värst psykotiska patienterna som hade behövt så mycket mer riktig vård för länge sedan.
Denna Kalle Anka-psykiatri är ett cyniskt svek och den ytterst ansvarige är statsministern.
1254 människor tog livet av sig under 2022.
Berit 64 år går och pratar med människor som inte finns. Hennes själ är vissnad och död. Hon åker in och ut på psyk och har inget riktigt liv.
Måns är nitton år och schizofrent psykotisk efter en katastrofal uppväxt. Hans mamma och pappa är båda knarkare och hemlösa. I en stor del av samhället råder det akut kaos och misär medan politikerna sitter i sina dyra och flotta bostadsrätter och njuter av livet med skyhöga löner. Ninni 22 år blev systematiskt våldtagen av sin pappa medan mamma tog stesolid, teg och inte gjorde någonting. Hon är allvarligt gränspsykotisk och har panikångest varje dag på avdelningen. Vad är det för fel på föräldrar och övrig omgivning? Varför talas det så lite om psykisk ohälsa och om den dysfunktionella psykiatrin? Varför finns det inget TV-program som belyser detts område? Ninni ligger och skakar igen på sitt rum. De lugnande medicinerna biter inte längre. En ung kvinnlig personal bara håller om Ninni och väntar ut orkanen i hennes kropp. Ninni har gjort fem suicidförsök. Hennes äldre bror tog livet av sig för ett år sedan. Är det diaboliska krafter som härjar människor i kombination med trauman?
Djävulen som gillar att slå mot de svaga och sjuka? Skulle vi tillsammans kunna bygga upp ett mycket känslomässigt varmare och kärleksfullt samhälle i vilket vi tar hand om och bryr oss om varandra? Ninni sover lugnt i sitt rum. Hon är 22 år gammal och vet inte vad hon ska göra med sitt liv. Dagen efter kommer två av hennes väninnor och har köpt kläder åt henne. En liten ljusglimt men ack så betydelsefull. Berit vandrar i korridoren och är fullt upptagen med samtal med James 007 Bond. Resten av patienterna pillar med sina mobiltelefoner som om de sökte efter livsviktiga svar. Skötaren Kent, han med de varma ögonen har varit sjukskriven i en vecka. Tomrummet efter honom är katastrofalt för några av patienterna. Döden vore bättre.