Vi driver i stillhet
genom isdränkt natt
dova vibrationer från havsbädden
omhuldar det resande sällskapet

Trilobiternas fossiliserade sång
smeker skrovets rostiga skägg;
svettsfogarnas konstellation är dold i ett opakt mörker
reflektioner från stjärnorna doftar salt och järn

Känslan av isolat förstärks av kompassnålens virrvarr
den mörkbetsade träet med det ingrodda fettet;
resultat av vilande händers tryckande ledsamhet
kaptenhattens solkiga brätte;
en sång med dissonant mumlande toner

Den själsliga vågbrytaren;
en intrikat konstruktion utan syfte
på måfå sammansatt av brister utan bot;
mjäll, den sömnlösa andedräkten, moraliska felsteg
insikter vars värde är noll

Regndroppar mot sargad metall
storleken är egal, vätan total
relingens obalans lockar till hopp
en man över bord, vars leende dröjde kvar

Matens vikt får skeppet att stöta i grunden
en matsal med tveksam vandel
och strukna linnedukar
blodfläckar blandas med paté och patetik

Vi ser till han som leder oss längst med vågornas vinkel
biljetternas pris var högt
ensamhetens gemenskap - ovärderlig
korridorernas ekon, den flimrande belysningens dans
de glömda fotstegens seglats
glider stilla genom isdränkt natt