Dunkade huvudet i väggen. Varför varför varför ska medicinerna dra ner mig såhär? De sägs motverka mina obegripligt låga tankar som stör, men jag tycker inte det verkar funka så bra som läkarna tänkt sig.

Står på balkongen med en cigarett i handen. "Ska jag hoppa idag?"

Svärmor sade att jag inte kommer dö om jag gör det. Bara bryta massa ben. Tror hon har fel, men hoppade inte idag heller.

Jag får väl se vad läkaren säger om jag nu orkar uthärda till onsdag. Det är många dagar dit och jag glömde fråga om behovsmedicin.

Eller är det som min bättre hälft påstår. Att jag höst och vår blir knäckt mentalt och hamnar på sjukhuset.

Första gången jag var inlagd på nuvarande sjukhuset låg jag helt borta och extremt psykotisk i isoleringsrummet och en sjuksköterska var och tog blodprover på mig. Jag sade "Låt mig somna in i evigheten."

Sjuksköterskan svarade "Vi har ingen sådan service här."

Musiken har blivit lite högljudd de senaste dagarna. Jag pratar med mina hallucinationer om nätterna när jag vaknar.

Min bättre hälft frågade hur jag mår innan han begav sig ut på sin motionsrunda. Han sade att det måste göras någonting åt hur jag mår. Vänta till läkartiden. Ska visserligen ha hemsjuksköterskan och psykologen innan jag har tid på sjukhuset.

Vänta. Det är bara till att vänta.