Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

varannan vecka (2)

 

 

 

 

efter ett tag tystnade rösterna från vagnen där framme, när vi stannade i Linköping såg jag hur en tågvärd gick ut på perrongen och släppte ut fågeln ur hinken, jag lyssnade på norsk electro, ölen och musiken smälte samman till en behaglig tyngdlöshet som gav mina drömmar fritt spelrum, det var som om jag satt i en övergiven biografsalong någonstans i en nedgången förstad där en gammal maskinist stod i dunklet och la på nya filmrullar som visades upp på duken, ett osammanhängande gytter av sekvenser spelades upp i mitt inre, drömbilder, sporadiska manifestationer som saknade sammanhang, men även längre episoder där det fanns struktur, där det fanns någon form av linjärt flöde,  jag såg ett par i medelåldern där pappan höll sin son i handen, de vandrade utanför en georgisk bergsby i vinterkölden, de hade tagit sig ned till en sänka i skogen där de satt och försökte göra upp eld, granarna som omgav dem var alldeles nedtyngda av snön, scenen ingav mig en känsla av att vara en målning som hängde på ett galleri någonstans i ett land som jag aldrig hade hört talas om, dialogen var nästintill barskrapad, miljöerna var ödesmättade och innehållsfattiga, tunnland efter tunnland av stilla, gråaktig vinterskog i Georgien, någon form av kärnvapenkrig eller liknande hade ägt rum, mannen försökte få in frekvenser på radion med kunde inte höra någonting annat än brus, ibland gick de förbi döda människor som låg längs vägkanten, en del i vita skyddsdräkter och gasmask, där jag satt vid fönstret så la sig drömmen som en dubbelexponering över den småländska landsbygden, jag visste inte vad jag skulle göra i Stockholm den här helgen. om E ville gå ut eller åka till stugan i Sörmland, den utmätta tiden på tåget ingav en rofylld känsla, som att hjärnan befann sig i ett rum i vilket det stod ett träd som den kunde landa i , jag gick till toaletten för att pissa, det låg urin på golvet bredvid toaletten, några pappersservetter låg utspridda på handfatet, jag höll mina händer under kranen i två sekunder innan en svag stråle sköljde över händerna, man fick göra det några gånger för att hinna skölja bort tvålen från händerna, när tåget kom in i Stockholm var det som om himlen blev ljusare, jag stoppade ner mina grejer i väskan och gick ut på perrongen , och sen ner för trappan och vidare genom gången till vänster mot pressbyrån där jag köpte cigg, det var fortfarande tillräckligt varmt för att promenera till söder, det fanns en stillhet i luften, den grå hösthimlen spred ett anspråkslöst skimmer över staden, allting låg liksom bedövat under sig egen tystnad, när jag kom fram till gamla stan satte jag mig på ett ställe som låg nära Slussbron, jag köpte en öl och satte mig vid ett bord vid fönstret, killen i baren såg min resväska och frågade om jag var på väg in eller på väg ut, jag hade egentligen inget klart svar på den frågan men sa att jag var på väg in, jag kan inte säga att jag längtade efter att träffa E, hon var diffus, vårt förhållande var diffust, jag kände för henne, men jag såg aldrig några klara konturer, när jag gått över bron tog jag röda linjen från slussen till Aspudden, vagnen var full av människor, jag ställde mig vid en stolpe och försjönk in i musiken i lurarna samtidigt som ett gytter av ansikten i vagnen talade till mig om en miljon andra liv, deras sorg, deras krämpor, deras glädje, deras likgiltighet, deras ångest, allting rann in genom mina öppna spjäll, ner i magen och blandade sig till en nollsumma, ett ingenting, ett grått vakuum, (fortsättning följer eventuellt)

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Prosa av Androiden VIP
Läst 64 gånger
Publicerad 2023-11-28 12:38



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP