Nyss lyste sommarns sol så varm och skön, 
en ljummen höst dock var som prick på i. 
Långt bort den kändes, årstiden med tvi, 
men pang så var den plötsligen vid krön. 

Då vinterns plagg fick plockas fram med stön, 
för fötter var ej känslan längre fri. 
Nej, på dem skulle strumporna med kli 
och längtan kom till årstid som är grön. 

På vägen man får vandra bit för bit,
i tankar känna annan tids behag,
på våren lita, att den hittar hit. 

Dock ska det sägas, allt är inte skit. 
När vintern bjuder vacker gnistrig dag  
kan man stå ut med färgen kallad vit.