SJÄLENS SVARTA HÅL

Inte kan väl jag tycka
något om vem jag är
eller uttala den lycka
som tillfälligt är här

Och pratet om
de möten som

drabbar oss
är förstås

en avgränsad bild
som inte alls är vild

oändlig och skör
för en sådan stör

vardagens skvaller
som är ett galler

av falska ljud
utan verklig hud

som bara kan duga
till att ständigt ljuga

så jag säger inget alls
utan dansar en vals

med dom som inte finner
etiketter och namn
utan ständigt uppfinner
sin egen öppna famn

Jag kämpar emot
mitt introverta vrål
som ej är ett hot
och utbringar en skål

i vårat universum
med det sanna mål
som gör mig stum
i själens svarta hål