Därför tystnade Hesa Fredrik (msn.com)

Hesa Fredrik heter larmet

Det ringer varje månad för att hålla oss lugna

Men en dag gav det inte ifrån sig ett ljud

Och vi undrade vad som pågick

Var är du Hesa Fredrik?

Vi behöver höra din röst

Du är signalen om vår säkerhet

Du är symbolen för vårt val

Var är du Hesa Fredrik?

Lämna oss inte i mörkret

Du är påminnelsen om vår frihet

Du är fyren för vår gnista

Hesa Fredrik heter sirenen

Det varnar oss för fara och kris

Men en dag fungerade det inte som planerat

Och vi kände en känsla av oro

Var är du Hesa Fredrik?

Vi behöver höra din röst

Du är signalen om vår säkerhet

Du är symbolen för vårt val

Var är du Hesa Fredrik?

Lämna oss inte i mörkret

Du är påminnelsen om vår frihet

Du är fyren för vår gnista

Vi vet inte vad som hände dig

Vi vet inte om du är okej

Vi hoppas att du kommer tillbaka snart

Vi hoppas att du kommer att säga din mening

Var är du Hesa Fredrik?

Vi behöver höra din röst

Du är signalen om vår säkerhet

Du är symbolen för vårt val

Var är du Hesa Fredrik?

Lämna oss inte i mörkret

Du är påminnelsen om vår frihet

Du är fyren för vår gnista Hesa Fredrik, Hesa Fredrik

Varför lät du inte i måndags?

Var det på grund av ett tekniskt fel

Eller hade du bara inget att säga?

Hesa Fredrik, Hesa Fredrik

Du ska varna oss för fara

Men istället lämnade du oss i tysthet

Och fick oss att känna oss som en främling

Hesa Fredrik, Hesa Fredrik

Vi hoppas att du inte är trasig eller sjuk

Vänligen kom tillbaka till oss snart

Och låt oss höra ditt högljudda skrik.

Det var en kall och molnig dag i Stockholm. Eva gick till sitt kontor och kände sig lite nervös. Hon hade en viktig presentation att hålla för sin chef och hon ville göra ett gott intryck. Hon kollade på klockan och såg att klockan var nästan 15.00. Det var då Hesa Fredrik, larmsignalen som testades varje första måndag i månaden, skulle ljuda. Eva  tyckte alltid att ljudet var tröstande, eftersom det påminde henne om hennes barndom och hur hon brukade leka med sina vänner när de hörde det. Men idag var något fel. Eva hörde inte det välbekanta ljudet av Hesa Fredrik. Hon såg sig omkring och såg att andra människor också var förvirrade och oroliga. Några av dem kollade sina telefoner och undrade om det var en nödsituation eller ett tekniskt problem. Eva kände en våg av panik och tänkte att något hemskt kanske hade hänt och de blev inte informerade. Hon bestämde sig för att ringa sin man, som arbetade på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, den myndighet som ansvarar för Hesa Fredrik. Hon hoppades att han skulle veta vad som pågick och lugna henne. Hon slog hans nummer och väntade på att han skulle svara. "Hej, det här är Erik. Förlåt, jag kan inte prata just nu. Jag sitter på ett möte. Lämna ett meddelande så återkommer jag så snart som möjligt." Eva kände en våg av frustration och rädsla. Hon lade på och försökte lugna sig. Hon trodde att det kanske bara var ett mindre fel och att allt var bra. Hon bestämde sig för att fortsätta gå till sitt kontor och kolla nyheterna senare. På Myndigheten för samhällsskydd och beredskap förde Erik under tiden en het diskussion med sina kollegor. De försökte komma på varför Hesa Fredrik inte lät som planerat. De hade kollat systemet och hittat inga fel eller fel. De hade kontaktat de lokala myndigheterna och Försvarsmakten, som också hade hand om larmsignalen, och de hade heller ingen förklaring. De hade fått hundratals samtal och meddelanden från oroliga medborgare som frågade vad som hände och om de var säkra. De hade inga svar att ge dem. Erik kände ansvar och skuld. Han var chef för den avdelning som ledde Hesa Fredrik och han kände att han brustit i sin plikt. Han undrade om han hade förbisett något eller gjort ett misstag. Han önskade att han kunde prata med sin fru och berätta att han var okej och att han arbetade med problemet. Han kollade på sin telefon och såg att hon hade ringt honom. Han kände ett ångest och bestämde sig för att ringa tillbaka henne så snart han kunde. Han visste inte att anledningen till att Hesa Fredrik inte lät inte var hans eller någon annans fel. Det var något som ingen kunde ha förutsett eller förhindrat. Det var något som inte hade med teknik eller mänskliga misstag att göra. Det var något som hade med naturen och ödet att göra. Det var en fågel. En liten, brun och oskyldig fågel som hade flugit in i en av sirenerna som avgav larmsignalen. Fågeln hade blivit förskräckt av det höga ljudet och hade försökt fly, men det hade varit för sent. Fågeln hade fått elektricitet och hade orsakat en kortslutning i sirenen. Sirenen hade slutat fungera och hade stört signalen till de andra sirenerna. De andra sirenerna hade inte fått signalen och hade inte ljudit. Fågeln hade dött och hade tystat Hesa Fredrik. Ingen visste om fågeln. Ingen såg fågeln. Ingen hörde fågeln. Bara fågeln visste. Och fågeln kunde inte säga.