Något försvann som vågorna,
från havet
En ynklig gnutta av minnet,
av vad som var stormen
som tog alla
och lämnade bara stiltje kvar

Marken ska ta vad marken gav,
ljuva förgätenhet
ät mitt kött och bränn mitt bläck
Sprid min aska och återge mig till intet

Utrota mig med glömskan;
gör mig ogjord
som när vågen återgår
Känna alla mina misstag,
för trots mitt blod tunnas ut,
finns allt det som brann kvar