I månens gnistrande vintervalv
råkade jag bli full igen ikväll
i en tidlös istid av ogjorda dagar
Jag ville bara göra allting enklare,
vara mindre lögnaktig inför mig
trots att det är en annan tid nu

Jag borde flyttat långt bort
och gjort vad jag sa,
men istället stannade jag kvar
och fick skor tyngre än jag kan släpa
med en flyktig, icke närvarande själ
i något som inte spelar så stor roll längre

Och där ljög jag igen,
det är bara svårt att förklara
hur jag hatar den fotograferade världen
men aldrig varit någon annan
än den som går full och ser upp
på snön som faller från gatlamporna

Lätt i själ, lätt i sinnet
bara lätt nog...