Utsatt av väder, minnen och krav
vände jag mig rädd hem
lika full som min far
Precis där nageln bryter finger,
där kölden spricker in
Kallvåta löv och vindens piskande slag
det är alltid likadant, på fars dag

Varje önskan av en ursäkt
tvinade hjärtats vildhet,
till en tårfårad tystnad
Och hur ska en fader fatta,
när han aldrig ens
ville förstå vad jag sa

Och jag skriker väl lika mycket jag,
ger samma smaklösa besvikenhet
samma sätt som min far
Den kalla kindens skäggstubb,
gråa moln av snöglopp och krav
Vågor och oro - och ett salt hav
Alltid samma sak, på fars dag