Jag gjorde de hjärtlösa slagen
och tog avtändningen från ursäkter
Den smutsiga innebörden av tröst;
minnet som alltid missunnar
Aldrig besparad eller avvarad
och svartsjukan till ett skratt

Och det värsta är ändå att läka sår,
speciellt efter att ha fastnat i någon
Jag som försökte hitta tid att komma ner från sirener,
men vem kan hitta tid att gå vidare?
Och jag tänker inte ta att jag är stormen,
eller att en dröm förtärt och slukat mig

Bara dväljas i stormvågorna
av att jag aldrig unnade mig
att missmodigt glömma
minnena av att vara älskad
Och vem hittar hem
efter att blivit tagen av havet?