Väderprognosen
med sin kyliga insikt;
jag låter det kristallina vattnet
tränga in i mig

Jag vet att jag tar åt mig
för mycket

Låter känslor gå in
i mitt DNA;
förstrött fördela sig
förgrenas i förruttnat blomster

Utsidan, orden som smälter samman
med mig, människan
motstånd känns meningslöst
jag blöder på utsidan

Jag tränar på att sucka högt
med melankolisk kolik
blicken föst på mattfransarnas
behov av tröst

Visaren hänger över mig
allt går framåt
händelsehorisontens händelselöshet
förskingrar allvaret

Jag upplever allt egalt
utom beröring
då drar jag mig samman
och spänner käkarna

En briserande irritation
sprider sig utmed huden

Mina tankar är mina taggar
och de slingrar sig
längst med mina kärl

Rör mig inte;
jag klarar inte av det
örat på kaffekoppen är uthärdligt
öm beröring får mig att brista