Jag går och jag vandrar
Men mina tankar fortsätter
Jag vill att dem stannar

Jag önskar jag kunde sortera de manuellt
Kunde lägga de ut som ett pussel över naturens fält

I motvind och medvind värker mina ben
Jag bär en tung last och väntar på ett magiskt sken

Ett pussel i taget inga problem
Men i en tornado av olika pussel
Behöver jag ringa en vän
En vän som påminner mig om mitt hem

Där jag ro kan finna och framförallt tro
Tro att bilderna kommer att uppenbara sig
När bitarna är på plats kan jag lösningen se

För att se lugnet efter denna storm
Kan jag mycket ge

Tid och tålamod har länge varit mitt problemlösningsrecept
Ber att det även denna gång är ett fungerande koncept
Ber framförallt om en tid när smärtan mig släppt

Under tiden kan en kram göra mig glad
Acceptansens omfamning fyller min dag

Steg för steg en ny bit jag ser
Känner hur jag äntligen ler