DEN DOLDA GRÅTEN

Blandad bland
den dolda gråten
går jag Ibland
i olåten

av den vakna paniken,
den tomma karriären,
de instängda skriken
och känner barriären

av luft som är smutsig
och vars inbillade hybris
gör kylan alltmer olustig
och bränner mig till is

Allena går jag ibland
och fryser
i de små hundarnas land
och ryser

av obehag
när luften slutar andas
men blir ej svag
när ensamheten blandas

med de stora hundar
som bor i det land
där ingen blundar
utan sjunger ibland

och skäller förstås
och gråter en skvätt
För det är upp till oss
att bo och leva rätt