Frosten bröt i bergen

Stenar föll från stupen

Och så in i märgen

Frös ett bergatroll

Men så kröp han nära

Sin prinsessa kära

Strök på hennes hjässa

Lätt han hennes öra

Bet så fint, försiktigt

Utan att förstöra

Men hon vakna hastigt

Slog då på hans näsa

Surt hon börja fräsa:

”Fräck, det vill jag lova!

Nu så vill jag sova!”

Han blev lite skamsen

Men hon smekte svansen