Sjöman Olsson var på sjön när stormen gol

Flickan hans hon väntade ett år

Men så tog hon sig skomakaren ifjol

Tiden gått och kärlek åter rår

Men se där vem kommer här med långsam gång?

Olsson säger: ”Båten gick i kvav

Jag blev strandsatt och min väntan blev så lång

Så är livet på det stora hav”

Sjöman Olsson tar ur fickan pipan opp

”Flickan min jag mötte där hon bor

Hon på sjön för mig var kärlek, tro och hopp

Jag fick avsked dock men nya skor”

Sjöman Olsson tänder pipan och han går

Vart tar sjöman Olsson vägen nu?

Nog till havet, andra hamnar, färden går

Kanske bland koraller finns hans fru?