Tjocka murar av tystnad och mörker
Murar av vin, ilska och desperation
Gör allt för att inte känna
Sluter mig, bråkar, skriker

Aldrigheten
Du kommer aldrig tillbaka
Så jag väljer att förstöra mig själv

Ser tillbaka på mitt 18-åriga jag
Försöker laga henne, försöker laga mig
Gläntar på dörren till sorgen och känner
Känner det som jag borde ha känt då
Det gör ont men det är ok
Jag saknar dig men murarna är inte lika tjocka
Och de släpper in ljuset