Av Julia Engström.

Jag funderade på att låta ankaret falla.
Men vindarna blåser hårda o kalla.

För vem vill äta mord o död till frukost?
Då seglar jag hellre i min rymdfarkost.

Jag menar att själen ska få flyga fritt.
För demonerna nöjer sig inte med skritt.

De jagar oss i vild galopp.
Tar ifrån oss allt hopp.

En liten dos av mörker o svärta.
O en stor dos av hopp o hjärta.

Ja, det är så det måste vara.
För att allt inte ska bli en mara.