Din kompromisslösa kärlek kvävde oss bägge två

Det var allt eller inget som gällde för dig

Medans för mig räckte det med lite grann

”Tror du det räcker!?” sa du anklagande

Lusten för våra kroppar förnekade du

Våra kroppars hetta och längtan efter närhet

Förträngde du som betydande för måendet

Du ville bara äga med makt en annan människas

Existens och sysselsättning med själen

”Aldrig mer” sa du om vår relation

I ensamhet får vi nu sitta och ångra

Att vi inte tog till vara på vår mänskliga sida

Med förlåtelse och försoning som grund

En omöjlighet var vår relation med olika grund

Trots att olikheter kan attrahera och förena

En ömsesidighet fanns inte mellan oss

I den villkorsfulla kärlek du längtade efter

I kyla förtvinade din kropp från dess hetta

Med poetiska löpsteg flydde du sen in i en drömvärld

Genom betydande kroppars hetta

Taleptox Skrev

Den 20240116

<+>

Dikt tillägnad en vän jag träffade en gång