Fågelkvitter och tankar om döden
Får sinnet att glimma
Längtan efter den eviga glöden
Aldrig att förnimma
Genom slottsparken med cykeln
Gruset knastrar om däcken
Tappar mig likt den rostiga slottsnyckeln
Frågar efter den sista blodfläcken

Snälla ta mig härifrån!
Vill inte vara kvar!

Piren går mot horisonten men når aldrig fram
Du är för alltid borta
Havet når stranden men värms ej i dess famn
Lyckliga minnen är korta
Finns så mycket för dig där ute, säger du
Men vart tog du vägen?
Himlen av hopade moln blir tecknet att dra nu
Beger mig på hemvägen